Porträttfotografering

Porträttfotografering

Grunderna för porträttfotografering kretsar kring fyra huvudpunkter:

  • ljussättning
  • fokusering på ögonen
  • komposition
  • posering och regi av modellen

Här är en kortfattad guide för nybörjare.

Ljussättningen är viktigast!

Ljuset skapar både känsla och stämning i bilden. I början är det klokt att arbeta med mjukt ljus. Undvik direkt och starkt solljus mitt på dagen, som skapar skuggor under ögonen och över resten av ansiktet. Leta snarare efter:

Skuggigt läge: En stadsmiljö med sina parker och boulevarder är idealisk för porträttfotografering. Stora träd ger skugga från ljuset ovanifrån, men byggnadernas fasader reflekterar mjukt horisontellt ljus. Resultatet blir ett cinematiskt och smickrande ljus på motivet. Ljusets riktning är viktig för att skapa både en ljusare och en mörkare sida av ansiktet och betona det tredimensionella. Motljus, dvs. ljus som kommer bakifrån fotografen, minskar upplevelsen av tredimensionellt. Samma effekt når man med diffust ljus, som naturligt bara förekommer några få dagar om året. Tung dimma skymmer solen på himlen och ger intrycket att ljuset kommer från alla håll i lika stor utsträckning – vilket också gynnar porträttfotografering, särskilt när man vill dämpa bakgrundens färgtoner.

Fönsterljus: Inomhus ger ett stort norrfönster ett naturligt och mjukt ljus. Placera modellen i riktning mot fönstret. Börja gärna med poser stående – då är det lättare att hitta det bästa ljuset, snarare än att behöva flytta runt en stol. I porträttfotografering är mängden ljus inte det viktigaste, utan ljusets karaktär. Ta dig tid att hitta rätt ljusriktning och kontrast. Du kan följa utvecklingen på kamerans display, och samtidigt kan du också visa bilderna för modellen.

Använd reflexskärm: En ljus kartong- eller frigolitskiva fungerar som ett billigt och effektivt alternativ. Placera den på modellens skuggsida för att reflektera ljuset från fönstret eller från någon annan ljuskälla, för att mjuka upp skuggorna. Tips: reflexskärmen behöver inte vara helt vit. Det kan göra att reflektionen tar över och gör bilden plattare än du vill ha den.

 

Kamerans inställningar, fokusera på ögonen.

Ögonen är det första man lägger märke till.

Fokusera alltid på det närmaste ögat: Se till att fokuspunkten ligger på det närmaste ögat. Om ögonen inte är skarpa kommer fotot att se misslyckat ut. I kamerans fokussystem hittar du en funktion som kallas ögondetektering. När du tar gruppfoton kan autofokusen lätt låsa sig på andra ansikten än du har planerat, eller så kan den vandra från en person till en annan. Då är det värt att byta från ögondetektering till punktfokus och sedan markera den personen som är viktigast i bilden. Man kan också begränsa och flytta området med autofokuspunkter, olika kameror har olika metoder för det. Det lönar sig att bekanta sig med dem.

Bländare och skärpedjup: Använd stor bländaröppning (lågt f-tal, exempelvis f/1,8–f/4). Det skapar ett smalt skärpedjup och ger en fin oskärpa i bakgrunden samt framhäver motivet bättre. Oskärpan förstärks om bakgrunden är ljusare än motivet.

Brännvidd: Använd lite längre brännvidder, exempelvis 50–85 mm. De brännvidderna ger ansiktet behagliga proportioner och förvränger det inte. Du kan också använda ett vidvinkelobjektiv för porträttfotografering om du tar helfigurbilder och omgivningen ingår i bilden. Då ska du se till att ingen del av kroppen hamnar närmare kameran, om du inte avsiktligt vill modifiera proportionerna. Modefotografer använder vidvinkelobjektiv för att få modellernas ben att se längre ut i bild. Då är 24–35 mm lämplig brännvidd. Ingen brännvidd är för lång för porträttfotografering. Begränsningarna är endast praktiska. Platsen bör man välja noga i förväg och se till att belysningen blir rätt. Porträtt kan man ta med brännvidder på hela 200–300 mm, men med längre brännvidder blir det jobbigt när man ska regissera motivet. Regiarbete på skrikavstånd blir knepigt.

ISO: Håll ISO-värdet lågt (ISO 100–400) för att upprätthålla en god bildkvalitet.

Undvik att använda blixt: Om din kamera har en blixt kan den naturligtvis rädda situationer när det rådande ljuset är så svagt att bilden annars skulle misslyckas. Blixtljus från kamerans riktning upplevs som minst smickrande. Det skapar blanka fläckar på huden, samtidigt som skuggytorna framhävs. Hudens skavanker blir också mer synliga.

En blixt är användbar när du fotograferar i motljus!  I det här fallet ska du ställa in blixtens effekt lägre än vad automatisk exponering skulle leverera. Skuggorna blir då lättare utan att blixten exponerar bilden för mycket. Öva även på manuell exponering.

Henkilokuvaus_7

Komposition och posering, etablera kontakt

Komposition och regi skapar stämning i bilden. Det är inte likgiltigt hur du arrangerar motivet i bilden.

Ögonens höjd: Fotografera personen i ögonhöjd!  När du fotograferar barn ska du gå ner i hukhöjd till deras nivå. Det skapar en mer personlig och respektfull kontakt för betraktaren. Fotografering uppifrån ger ett nedlåtande intryck.

Lämna rum: När du komponerar din bild, kapa inte bilden vid kroppens leder (exempelvis vid handleder, vrister eller fingrar). Lämna små luftluckor.

Tredjedelsregeln: Ibland blir det mer dynamiskt att ställa motivet lite åt sidan. Det gör kompositionen mer intressant och skapar utrymme för rekvisita eller talande inslag i bakgrunden.

Regi: Be personen att titta lite åt sidan eller ner för att skapa ett fundersamt uttryck. Om personen tittar rakt in i kameran, be hen att sänka hakan lite. Den omedelbara effekten av det är att ögonen ser större ut och bilden blir fokuserad på personens blick.

Händer: Händer är ofta knepiga! Be personen att hålla dem lediga, röra håret eller ta försiktigt i kläderna. Undvik knutna nävar. Handleden ser mer graciös ut från sidan än från ovansidan. Vanligtvis ser händerna större ut på foton än de egentligen är. Dessutom har de flesta människor något olika hudfärg på händerna jämfört med ansiktet och på foton blir den skillnaden ännu tydligare.